Emma e rädd som en liten tjej och tror att hon kommer dö snart! Emma e själv hemma och det spökar. Väldigt konstigt, Emma tror inte på spöken men det spökar i alla fall! Emma ska gå och dö nu så spökena dör! Kom och rädda Emma, snälla!

Pusspåer

Jag vet, jag har inte skrivit på typ hundra år men det är bara för att jag är upptagen med annat så tills jag orkar så slänger jag in en liten text!

The important thing is not to be bitter over life's
disappointments. Learn to let go of the past, and recognize that every day
won't be sunny. And when you find yourself lost in the darkness of despair,
remember, it's only in the black of night that you see the stars, and those
stars lead you back home.

Pusspåer!

Halluuuu! Hemma från skolan idag för jag är sjuk. Hade egentligen velat gå till skolan och göra provet men icke, skulle aldrig ha orkat. Men, men sitter just nu och knarkar ipren så att jag i alla fall ska kunna gå imorgon då vi har något engelska prov eller vad man ska kalla det. VI har läst en bok och ska nu ha ett prov på den. VI får väl se hur det går få jag inte riktigt läst den (A)

Ha det bra, ska ta och sova lite nu så jag blir frisk för imorgon då ska jag fan till skolan! Vill inte missa två prov. Pusspåer♥

När man är på middag hos farmor med sin femåriga kusin Joel vars största önskan i julas var att få en get så kan många saker komma upp.

Vi satt och diskuterade hur många beundrare emil fått i italien.
Jag: Men jag fattar det inte riktigt, Emil har väl inget speciellt utseende för dom?
Joel: Emil är en turk
Jag: AHAHAHAHAA
Joel: och du är en gul ballong emma.
Jag: ......

Efter maten satte sig jag, Joel och min syster Rebecca i vid tv för Joel ville kolla på bolibompa.
Jag och Joel sitter och pratar om något jag inte kommer ihåg när becca säger TYST!
Vem var det som ville se Bolibompa egentligen ? :P

Hehe, kanske inte så kul men jag tycker det ;)
♥

Har ni tänkt på en sak. Det finns saker man verkligen skulle vilja ha tillbaka men ändå är det det man absoult inte vill uppleva igen. Men man saknar det ändå för allt var så mycket enklare,  man slapp allt flyttande fram och tillbaka varannan vecka och det kändes som att man hade ett hem. Nu känns det mer som att man hoppar fram och tillbaka mellan två helt olika liv. Det är så orättvist, föräldrarna tar ett beslut och det är barnen som får lida för att de inte kan stå ut med varandra längre.
Men om jag tänker tillbaka på alla de stunder jag sprang till lekparken och jag gömde mig under täcket som liten så är det värt det.
♥