Har ni tänkt på en sak. Det finns saker man verkligen skulle vilja ha tillbaka men ändå är det det man absoult inte vill uppleva igen. Men man saknar det ändå för allt var så mycket enklare,  man slapp allt flyttande fram och tillbaka varannan vecka och det kändes som att man hade ett hem. Nu känns det mer som att man hoppar fram och tillbaka mellan två helt olika liv. Det är så orättvist, föräldrarna tar ett beslut och det är barnen som får lida för att de inte kan stå ut med varandra längre.
Men om jag tänker tillbaka på alla de stunder jag sprang till lekparken och jag gömde mig under täcket som liten så är det värt det.
♥